söndag 5 juni 2016

Långväga gästinlägg...



Hej! Här skriver jag, som har vuxit upp med Lotta-böcker. Jag har bott hela mitt liv i Finland och är finskspråkig. Jag var ungefär tio år (I början av 80-talet) när  jag läste mitt första Lotta-bok, som hette Hejda dig, Lotta. Lite senare fick jag ytterligare två böcker som en gåva av min pappa, och bestämde att läsa alla andra böcker också. Och  så började jag besöka biblioteket regelbundet. Eller en bokbuss var det egentligen, för vi bodde på landet och det fanns inget bibliotek i närheten.

Jad var så förälskad i Lottas värld och stämningen I böckerna,  att som tonåring bestämde jag en mycket viktig sak: om jag någon gång i världen fick en dotter, så skulle hon naturligtvis heta Lotta.

Nur är jag  över fyrtio år och har en tioårig dotter. Hon är min kära Lotta, och hon är minsann lika glad, livfull och sjyst som flickan hon fått sitt namn av. Just nu kämpar hon med matematik och ger sitt lärare några gråa hår på grund av sitt lättstördhet. Låter det bekant?

Jag har över fyrtio Lotta-böcker i min bokhylla och jag fortfarande läser dem om och om igen. Det är ganska vardagligt för mig och min dotter att använda böckernas titlar i olika situationer. “Skriv upp det, Lotta!”, “Vilken tur, Lotta!” eller ibland även “Skärp dig, Lotta!”. Allt detta på finska, förstås.

Så ni ser väl att mitt liv skulle vara betydligt tommare utan min älskade Lotta och mina värdefulla böcker på hyllan. Alltid Lotta!







Med vänliga hälskningar från Finland, Maarit

P.S. Det finns ingen Paul ännu, men dottern blir tretton om tre år, så vi får väl se.


4 kommentarer:

Anne Marie sa...

Finskspråkig med perfekt svenska!

Anonym sa...

Tack! Vi brukar ju studera svenska här i Finland och själv har jag studerat svenska även vid universitet :)

Maarit

KarinE sa...

Kul att läsa! Du skriver så jag nästan ser dig och din Lotta!

Mona JS sa...

Hej!
Vilken trevlig läsning och vad kul att din dotter fick namnet Lotta. Alltid lika roligt att höra vad böckerna betytt för de olika medlemmarna i vårt sällskap.
Här har vi precis blivit med kattunge - hon heter Wimzi efter en annan av Esters karaktärer! Ändrade stavningen lite bara för att det skulle passa bättre in i övriga familjen!
Mina flickor, som är drygt tretton år, har inte fastnat för Lotta-böckerna (ännu...), men jag kommer ideligen med citat och berättar om olika händelser i Esters böcker. Det finns så mycket som påminner om episoder i böckerna, så jag präglar dem på mitt sätt.