tisdag 22 november 2016

Nu startar bygget...

...av Estersällskapets nya hemsida!

Som vid alla byggen är det lite rörigt innan det är färdigt, ibland kommer du till gamla sidan som är just gammal och ibland kommer du till nya som inte är klar!


Vill du komma i kontakt med Estersällskapet finns flera möjligheter.


Vi har en Facebooksida:
Sällskapet för Ester Ringnér-Lundgren (Ester är även känd som Merri Vik)

Vi har en gästbok som du kan skriva i:
Sällskapet för Ester Ringnér-Lundgrens gästbok

Vi har en e-postadress:
info@estersallskap.se 

Vi hoppas du ska gilla den nya hemsidan.

/Johanna

söndag 5 juni 2016

Långväga gästinlägg...



Hej! Här skriver jag, som har vuxit upp med Lotta-böcker. Jag har bott hela mitt liv i Finland och är finskspråkig. Jag var ungefär tio år (I början av 80-talet) när  jag läste mitt första Lotta-bok, som hette Hejda dig, Lotta. Lite senare fick jag ytterligare två böcker som en gåva av min pappa, och bestämde att läsa alla andra böcker också. Och  så började jag besöka biblioteket regelbundet. Eller en bokbuss var det egentligen, för vi bodde på landet och det fanns inget bibliotek i närheten.

Jad var så förälskad i Lottas värld och stämningen I böckerna,  att som tonåring bestämde jag en mycket viktig sak: om jag någon gång i världen fick en dotter, så skulle hon naturligtvis heta Lotta.

Nur är jag  över fyrtio år och har en tioårig dotter. Hon är min kära Lotta, och hon är minsann lika glad, livfull och sjyst som flickan hon fått sitt namn av. Just nu kämpar hon med matematik och ger sitt lärare några gråa hår på grund av sitt lättstördhet. Låter det bekant?

Jag har över fyrtio Lotta-böcker i min bokhylla och jag fortfarande läser dem om och om igen. Det är ganska vardagligt för mig och min dotter att använda böckernas titlar i olika situationer. “Skriv upp det, Lotta!”, “Vilken tur, Lotta!” eller ibland även “Skärp dig, Lotta!”. Allt detta på finska, förstås.

Så ni ser väl att mitt liv skulle vara betydligt tommare utan min älskade Lotta och mina värdefulla böcker på hyllan. Alltid Lotta!







Med vänliga hälskningar från Finland, Maarit

P.S. Det finns ingen Paul ännu, men dottern blir tretton om tre år, så vi får väl se.


onsdag 27 april 2016

Repost: Maj slår upp dörren till sommarens hus...

Ovanstående strof inleder en gammal vårvisa enligt Lotta. Någon som känner till denna visa? Jag tror aldrig jag har hört den. Men jag måste citera Lotta:
    Jag har alltid älskat de orden. De känns som en befrielse från så mycket. Det är inte bara
   dörren till sommarens hus som slås upp, det är många andra dörrar också. Till andra män-
   niskor, till naturen, till friare och lättare klädsel, till förväntan och glad planering. Sist men
   inte minst – den slår upp skolans dörr. (Toppen Lotta s.145)
Kan det uttryckas bättre än så här? Vill man ha valborgs- och majstämning så är Toppen Lotta en perfekt bok. Ändå tillbringas själva valborgsmässoaftonen hemma hos Lotta på tu man hand med bästa väninnan Giggi. Så trivsamt de verkar ha vid sitt gröna ljus, drickandes äggtoddy och lyssnandes till radio från Uppsala! Vad gör det att bägge två är lite besvikna på kärleken just nu? De har varandra. Snart ska de ta studenten och livet därute väntar, Tillsammans ska de göra sin efterlängtade Englandsresa.
Toppen Lotta innehåller också skolans vårkonsert. I samband med att tjejerna besöker den, får vi även glimtar från Gerhards och Lisas ungdomsår. Lotta inser, att hon fått sitt vemod och sin längtan från mamman. Den lite torre pappa Gerhard överraskar med att berätta om sitt och Lisas första möte. Han säger, att Lottas klädsel påminner om hur Lisa såg ut den gången. Men det fattas något! Lisas pärlhalsband som Lotta får låna. Egentligen borde det träs om, men Lotta chansar optimist som hon är. Ni vet hur historien slutar? Efter att ha lyssnat till Ack,  ja våren i ungdomsåren, I skogens djupa pelarsal, Anchors away, Griegs Till våren, samt Fruhlingsrauschen kommer (lite otippat) Chopins Regndroppspreludiet. Lotta ifrågasätter om detta stycke passar in en kväll som den här. Men OK, ett stilla vårregn kan det ju handla om. Nu blir det snarare en hagelskur. Lottas halsband går sönder och pärlornas fall mot golvet får ackompanjera pianotonerna.
Lockige Fridolf ,som sitter i närheten, ser detta som det ultimata avslutet på Lottas skoltid. Han säger att det kommer att bli tomt efter henne.

/Eva    

söndag 13 mars 2016

städa - städa - städa...

Jag städar också, precis som Lotta, gärna från grunden. Missförstå mig rätt, jag tycker det är oerhört tråkigt att städa särskilt den här vardagsplockningen, men varje år när det är dags att gå ut på balkongen och ställa i ordning inför våren, fram med bordet och stolarna, kolla i vilka krukor någonting lever, flytta runt alla de stora krukorna t.o.m. börja fundera på var mattorna ska ligga, sopa balkonggolvet från grus och jord. Digt et är jättemysigt (och tar en timme allt som allt...).

I helgen var det dags för storstädning på balkongen igen. Det var tur det bara tar en timme, för det är fortfarande iskallt i Malmö, inget sitta och dricka kaffe i solskenet här inte...

När jag kom in och tinade upp lite kom jag och tänka på när Lotta och Giggi städade ett torp som rivas dagen efter!
Egentligen skulle de städat ett torp som Lockige Fridolf och hans fru hade köpt. Det är helt men otroligt smutsigt så som en liten gentjänst för att Lockige Fridolf har stått ut med dem i en massa år kommer Mick på att han + lite andra klasskamrater ska överraskningsstäda torpet!
Lotta och Giggi tycker det låter som en bra idé men tar en senare buss, råkar ta fel stig, hittar ett torp men inte klasskamraterna och torpet är verkligen smutsigt och rätt mögligt!
Men skam den som ger sig, så Lotta och Giggi städar och städar och städar... De hinner med mycket och när klockan är halv fyra kommer de andra! Stackars Lotta och Giggi, vad de känner sig korkade när de inser att de har städat fel torp!!!

Men vad de jobbade! och och när jag storstädar sådär tänker jag på torpet och tillfredsställelsen man känner när det blir riktigt rent...

blogghälsningar
/Johanna
PS
Men småfjuttsstädande tycker jag inte om...


onsdag 2 mars 2016

Kri...

I julas gjorde jag en ny bekantskap…

Jag fick tre av Esters böcker som inte var Lottaböcker utan tre olika ur hennes rika produktion, och jag tänker börja med första boken om Kri. Kri finner en vän!

Kri är en ung flicka, 14/15 har jag för mig, fast hon ser äldre ut på utsidan av boken. Hennes familj ska flytta till en större stad, pappan har fått ett nytt jobb. De ska inte flytta förrän efter jul så för att Kri ska börja i sin nya klass direkt istället för att gå i en ny klass hemma et halvår och sen börja i en ny klass igen får hon bo inneboende hos familjen Berg. Som en av 3 inneboende flickor.
Hon trivs genast hos familjen men framför allt tycker hon om sin rumskamrat Vimsi. De hamnar i samma klass, råkar jämt ut för samma typ av knasiga händelser och blir snabbt bästa vänner.

Det här är den första i en rätt kort rad av böcker om Kri och jag tänker läsa varenda en, jag tyckte mycket om den första.

Den kom -57 dvs strax före den första Lotta-boken och jag känner igen den varma vänskapen mellan flickorna.Det är ett tema som går igen i många av Esters böcker. Kri och Vimsi har precis träffats men de trivs genast med varandra. Lotta och Giggi har ju känt varandra ett tag när vi träffar dem men de trivs också i varandras sällskap.

Jag har en barndomskompis som jag träffade för 48 (Hu!) år sen och vi ses fortfarande så jag känner igen mig. Det är nog därför jag är så förtjust just i det temat...

blogghälsningar
/Johanna